Då belöningen blir Frihet!

Den sista tiden har inte varit som något annat i mitt liv! Den dagen då Moder Jord övertygade mig om kraften och visade på Magin i livet låstes mitt slutna hjärta upp och alla mina sinnen blev mottagliga för något större. Det var nog första gången i mitt liv som jag kunde se meningen med allt i livet och då jag kände mig tveksam eller inte förstod meningen med nått kunde jag lämna över och bara ha tillit till att allt va som det ska och att gudafolket skulle få mig att förstå när det var dax. Men visst har jag varit otålig då jag ville bli befriad på en gång i från de negativa energierna som i mellan åt påvärkade mitt liv..

Visst brukar jag vara den som lär mig nya saker men det är alltid lika svårt när det gäller en själv. En då är det jag kämpat så hårt med och sökt svar,förståelse och lösningar så att jag i mellan åt blivit alldeles utmattad. I mellan dessa initieringsriter har jag vilat och visst har jag fått större visdom men jag har endå upplevt luckor så att jag inte till 100% fått användning av insikterna.

Så kom den där dagen innan då jag rasade i hop, bröts sönder och bara blev till ingenting. Trodde jag ja men jag trodde fel. Det min skeva tolkning visade mitt inre att jag hade tappat fotfästet, praktiserat magin fel och att jag hade missat nått. Min tillit till Gudinnan va det enda jag hade tappat, uppfattat fel och helt missat, för det som hände den där dagen var Moderns värk för att jag hade kommit till det stadiet i mitt arbete i mitt liv!

Det som hände var att den gammla Sanna som bröts sönder och sakta dog då det var dax för en ny fas i mitt liv. Allt det lidande, den enorma smärtan och stora förtvivlan jag upplevde var sånt som jag burit med mig sen jag var liten sånt som nu skulle lämna min själ!

Fruktan, tvivel, grubblande och mängder av tårar.

Tiden som inleddes efter det var en tid av förvirring och lamslagenhet.

Jag kunde se magin runt mig jag kunde känna dess krafter i mig men jag kunde absolut inte styra den som innan. Den värkade själv och tillslut gjorde det mig uppriktigt sagt förbannad men så fort jag valde att handla genom ilska slogs jag omkull igen..på stört så jag insåg att det var bara att underkasta sig Moder Jords vilja och arbete. Då släppte fruktan, det var som att inget längre kunde komma åt mig på förgiftande sett som tidigare fått mig att vilja fly. Utan flykten att gömma sig i när det passade mig insåg jag att jag lyckades med saker jag aldrig trodde jag skulle fixa,, då släppte all min tvivel. När min tro gav mig 100% strömmade så mycket igenom min själ att det var svårt att hantera och jag hamnade i grubbel, men ett nödvändigt grubblande som gav mig tid i ensamhet så att jag kunde sortera upp allt det nya som strömmade igenom mig. När alla bitar hamnat på sin plats kände jag fört inte igen mig själv, kände mig pånytt född och mina dagar fylldes av tårar. Jag sörjde mig själv och det jag lämnat efter mig, jag sörjde den jag hade varit och all det gammla som jag inte längre hade användning för på samma sett som tidigare.

När tårarna började sina växte acceptansen av mitt nya jag och tillslut var mitt enda behov i vardagen att visa min tacksamhet till gudafolket och utforska mina nya krafter som Moder Jord givit mig!

Belöningens dyrbara innehåll.

Det som jag har bett om och kämpat för i så många år har jag nu fått, insikterna haglar praktiskt taget över mig å jag ser Allt så klart så dom saknade pusselbitarna hamnar på hela tiden och jag förstår alla varför och alla "jobbiga" händelser i mitt liv. Jag upplever inte längre dessa upplevelser som jobbiga och den negativa kraften är död, Men allt detta fyllde mitt tomrum med nått annat.. Acceptans! För Allt!

Då börja magins verkan på allvar och jag återfick min makt att utöva igen.

Men den alldra dyrbaraste gåvan jag har givits efter denna tuffa process är Befrielsen min själ känner och lever i Frihet!

Det finns Inget som jag inte klarar att bära åt Moder Jord

då Moder Jord klarar att bära allt åt mig!

Det finns inget jag inte klarar att uppleva åt Moder Jord

då Moder Jord klarar av att uppleva Allt åt mig!

Blessed Be!!

Du lilla med tårar på kinderna kom ska jag vagga dig till ro, jag vet att man tappar hoppet och ibland slutar tro.

Du lilla med förtvivlan i rösten kom ska jag försöka ge dig svar, oavsett vad som händer i ditt liv kommer jag alltid att finnas kvar.

Du lilla med rädsla för det nya kom ska jag ge dig allt mitt mod, ty vi är starka och jag sviker dig aldrig..då du e mitt kött och blod.

Du lilla med maktlöshet så stark, jag vet att det är svårt när andra bestämmer och styr. När förändringarna gör dig ilsken och yr. Men lita till att vi vill ditt bästa och kämpar för en bättre möjlighet till lycka så va inte rädd för vad andra ska tycka. I bland måste man våga chansa så att man i bland genom livet kan dansa.

Du min lilla stora tjej jag vill ju att du ska bli nå annat en som mig, jag vill att du ska få uppfylla dina drömmar och mål, jag vill att du ska få kärlek att fylla ditt hjärtats skål.

Du min lilla stora tjej kom ihåg att jag älskar dig!

En dag utan att höra din röst är en ensam dag. Även om du finns vid min sida en då saknar jag att höra ditt skratt klart ut i luften.. känna dina goa kramar och dela allt bra och dåligt! Suck nu känns det mer och mer,,

å jag önskar att ni var här!!

Vill disskutera men min Daniel, dansa och drömma med dig och lyssna på Alex kloka ord och roliga komentarer!

Ni fattas mig...ni fattas oss och vi älsar er förstås!

Den som vill klättra uppför stegen måste börja längst ner. Men det gäller tydligen inte vissa som dessutom tränger sig före och puttar ner den som klättrat en bit. Men det blir nog så när man vill bli accepterad, tydligen offrar man allt till och med sitt eget kött och blod. Plötsligt behandlar man de sina som man själv blivit behandlad och förtränger all den smärta det skapar...

Där efter gömmar man sig bakom någon annan för att man av feghet och stolthet inte våga säga en sådan enkel sak som.... förlåt?

Att kasta ur sig icke genomtänkta ord är rena elakheten och just nu helt oförståligt. Att ta sig i ton utan att vara berättigad, dessutom me konstiga bortförklaringar som inte hör till saken är mycket dumt, rent av idiotiskt. Ett rakt svar på en gång hade vart bättre en att försöka förvandla frågan till något annat en det var. Sen när kan man likna en sängplats med en bil???

Att dessutom kasta skuld på andra för att man ser sig själv som nån hjälte visar bara vad man har gott och blivit för person, för man kan inte hoppa på folk som man inte låtit hälpa till!

Plötsigt blev kärlek en tävling som mäts efter en måttstock i handlingar?!

Då vet man inte va kärlek är utan man förvandlar den till något man vill att den ska vara, för sin egen skull.

Ondskan är ett berg. Var och en bestiger sitt eget för att peka ut de andras.

Så falskt och så skört dessa fasader e uppbyggda på får mig bara att tycka synd om människor som lever på det sättet. Man kan leka att man e klok, man kan leka att man e god men vaje gång man tittar sig i spegeln kommer man att se sitt riktiga jag.

Att genom manipulation och feghet haka sig fram igenom vardagen är som att gräva sin egen grop men mot dumheter kämpar gudarna förgäves. Kanske var jag dum själv som trodde att människor utvecklades och förändrades till något bättre för det visar sig att teatern fortsätter och varje människa måste ha en roll. Men jag hoppar av, jag vill inte delta utan vägrar tävla om Vad som är kärlek. Jag vet vad jag i mitt hjärta känner och vad jag har förmedlat och det kan inte nån ta ifrån mig, speciellt inte genom att va elak.

Den som inte har dåligt samvete har över huvud taget inget samvete alls!

Men det är väll tur att jag har haft min kontakt med den jag älskar och fått berättat för mig vad jag har gjort och inte har gjort, att jag har sagt förlåt och blivit förlåten. Att jag har gett svar och även fått svar och att veta att jag är älskad och att den kärleken är besvarad från mig!

DAGENS LÅTAR:

som jag och min mormor brukar sjunga på våra promenader!

DAGENS VISDOMSORD:

När man gör dumheter bör man i varje fall lyckas med dem Napoleon

DAGENS MÅSTE: Att inte låta energitjuvar förstöra min dag.

D jag har... och e tacksam för mina älsklingar!   Vilket enormt stöd, vilken värme och gränslös kärlek!

Tack för det!

Att mötas på halva vägen va tydligen svårt, men jag inser att det vi hade inte längre va vårt!

Ni tar det lätt, jag tar det hårt!

Men säg inte att jag inte gjorde ett försök, men D va tydligen bestämt att min chans rök!

Som om jag bad om din uppmärksamhet, som om jag hade nå problem med dig! Det verkar vara tvärt om, som om du har en pinne i röven! Men det e väll så när man gör saker som man inte vill, när man lever i det man igentligen inte står ut med. Trodde du va tuff och stark, men nu ser jag hur svag du är! Å du som alltid vart min förebild och nu ser jag hur du trasas sönder. Skärp dig!!

Att man gör illa människor för att man själv lider, att man gör illa människor för att man e feg och i stället för att fejsa sina monster skapar man dem!

Hur kan man vilja ställa D sina i mot varandra för att man själv inte vill vara ärlig?!

Jag må vara en idiot ibland, jag må ha vart otrogen-flera gånger, ja må ha svikit mina vänner men jag kan i allafall stå för det.

Jag har manipulerat,ljugit knarkat och vart en apa.. men jag vill göra bättre o för att de ska va möjligt måste man lägga av med allt de där!

Jag vågar lämna det jag inte vill ha istället för att vänta på att nån annan ska fixa det!

Jag vågar erkänna mina fel och jag skyller inte ifrån mig på alla andra! 

Skärp dig för fan, du har klarat dig länge med ditt spel.

Men jag bryr mig om dig o D dina därför tänker jag inte spela med! Kunskap e makt, makt e frihet,,haka på da!!

DAGENS MÅSTE: Till min kära mamma som alltid ställer upp!

Vad skulle jag göra utan dig! Hur skulle jag förstå!?

Jag älskar dig mamma för utan dig skulle jag inte ha nå barndom,fantasi eller kärlek alls!!!

DAGENS VISDOMSORD:

En stjärna är inte alltid erkänd.

DAGENS MÅSTE: Sukta efter Bloggen tydligen! (suck)

Hahaha vilken dag, vaknade först i tredje världskriget då mina barn tydligen ville leka mer allvarliga lekar som innehåller rusk, bank och tortyr (suck) därefter tog jag mig min kaffekopp då farfar kom så det va dax att bära säckar som skulle till tippen (dock tacksam-skönt att bli av me skräp så man inte kan ångra sitt kastande) När sen Thomas drog till affären och barnen satt snälla vid tv:n tänkte jag mig en lång och stillsam blogg timme, men då kom Lennie och Tim och plötsligt va klockan lunch!

Så då blev det jag och spisen i stället! Och mitt i kockandet kom det fin besök! Min älskade Sara och Fd svägerska "typ" Hanna och tjejsnacket haglade som fnittrande tonåringar i min säng! Men det va inte bara skojj utan mycket allvar som fick tårarna att rinna längst kinderna! Men det finns inget ont som inte har nå gott i sig och svaghet är även en stolthet! När stjärnorna begav sig kom nästa, min kära Mama Muu! Å det smärtar i mig att vata att någon sårar henne, ty hon e en ängel utan dess like! Det finns ingen som jag känner som är så rakryggad och modig som hon och jag kan inte fatta hur man kan ge sig på en kvinna som lidit så!?

  Men det har packats lådor och kastas i dag åsså!

Det känns skönare i dag i allafall, frihetskänsla av att slänga och känslan av bundenhet brister! Nu e jag på G mot det nya och det känns så spännande, för nu kan vad som helst hända.

Till Mama Muu!

Det kommer tillbaka,, du reser dig medans nån annan rasar!!

Det bästa sparades till sist! Sjärnornas stjärna!

Lindisen pindisen!

Va å kika in hennes+ familjs nya lya-myspys Ab!

Denna människas styrka och stora hjärta älskar jag, ty hon är som hon ska på pricken!

Å ett stort GRATTIS till förlovningen! Bra där Rogga!