De-LunA

Inlägg publicerade under kategorin samhälle o gnäll

Av Sanna Matzols - 6 maj 2010 12:21

Redan förra året var protesterna många och våldsamma i Europa (nått svenska media snåla med) Men det var i Aten, i franska gettot +Paris med flera och det smög sig så nära som till Köpenhamn. Förvånat stog vi svenskar och gapade då bilbränder och mindre upplopp även härjade i Sverige utan att kanske se ett samband av missnöjje bland människor. Hundratusen tals ungdommar i hela EU vandrar gatorna av och an med flera gemensamma nämnare där deras drömmar och önskemål i det stora hela ter sig mindre viktiga och jag kan förstå att deras sinnen e tunga och svarta då ingen lyssnar på dom men i framtiden kräver att dessa ungdommar ska städa upp det vi vuxna nu ställer till med nu. Jag tackar gudarna för att jag inte har glömt hur det känns att vara en av dessa ungdomar för det ger mig ett uppet sinnelag och jag blir dessutom mindre förvånad när en hel stad reser sig i eld och rök och personligen tror jag att detta bara är början eftersom regeringarna i vår union fortsätter att blunda och gömmer undan problem eller ennu bättre löser det med lagar som exempelvis Belgien med Burka frågan. Vilket för mig känns som nått jag har hört förr. Först ett förbud sen märkning av vissa individer och därefter förföljelse in till döden.

Jag har aldrig varit guds bästa barn men uppmuntrar gärna inte civil olydnad heller då jag med hårda nypor håller i Demokratin och dess grundprinciper lika naivt som dumt, då dessa inte praktiseras som de borde!! Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte förstår att människor går man ur huse för att vissa sitt missnöjje nu när  den grekiska ekonomin rasat. Maktlösheten som vi människor lever i når också sin botten någon gång för visst har vi rätten att välja vårt styre men att sedan påvärka hur dom styr är ju inte lika lätt och det står ju klart att regeringen där inte lyckats nå vidare på den ekonomiska fronten.

Å jag måste säga att jag e glad över att se att det fortfarande finns människor som bryr sig och "kliver ur sin vardag" för att visa vad dom tycker, att omvärlden och EU  vet att deras beslut och aggerande har ögonen på sig och att grekerna inte tänker köpa vad som helst. Med det menar jag IntE att de hundratals människor som använder våld i sina protester gör rätt, men jag har varit trött och arg länge på förljugen och matrialistik politik och tydligen är jag inte ensam.. så jag hoppas inte att någon är förvånad?!

Men ett gott skratt får jag när jag inser att folk i Sverige (som aldrig skulle resa sig till protest) är mer oroliga för deras semesterresor en för demokratin i EU och blir lite fundersam om människor över lag tänker på detta sett i Europa för då kan jag inte heller bli förvånad i framtiden när Europa än en gång faller.

Historiens vingslag ter sig att upprepas e jag rädd för då

:::Vi Tiger::: prinsipen värkar sprida sig som ett virus över Europa!

Av Sanna Matzols - 18 april 2010 14:34

::::!FAN VA FÖRBANNAD JAG BLIR!::::


Den människan e avskyvärd,, hur fan kan hon sitta o säga att vi i samhället ska visa tydliga budskap till ungdommar genom hårdare straff för ungdomar,

drogtester på barn m.m

Att dessutom säga att Karin Götblads förslag ang ungdomar skulle vara

bra visar ju bara på att vår stat styrs av kriminella och puckon tydligen!

Känns verkligen betryggande att veta att mina barn snart e ungdomar och att dessa 2 kärringar har så mycket "BrA" lösningar..


:::::HjälP::::


Hur fan kan hon sitta o säga så dessutom se ut som en flöddrig försupen kärring och ska snacka om gränser!?


Att ge trygghet, framtidstro och ärlighet är tydligen inget som ligger på dagordningen utan de utanförskap ungdomarna känner ska bli ennu starkare tydligen. De e ju för fan barn vi pratar om deras psykiska medvetenhetsutveckling kan inte uppfatta eller ta lärdom av  konsikvenser/straff som e framarbetade för vuxna!


Känns ju skit bra att det finns människor som vill plåga kidzen med sånt dom inte förstår! Att vi ska kränka dom och ta ifrån dom all respekt för vuxna.


Fy Fan va jag känner mig maktlös!!

Av Sanna Matzols - 27 mars 2010 00:10

Människans påhittighet värkar inte finna nå gränser och visst kan man förstå att "terrorister" världen över måste effektivisera sina vapen också, men min första reaktion var i humorns anda då jag sittandes på tunnelbanan med dagens Metro fick rätt roliga bilder i huvudet!

Plötsligt såg jag män av "viktig" position i långa rader som skulle bli lätta offer för dessa ladys me stora bomber som är finansierade av terrorister för att ge ett paket av lust o njutning som kommer bjuda på en jävla smäll!

Att operera in silikonbröst som innehåller en bomb tyckte jag va fiffigt!! hihihi


  


Det kunde även göras i rumpan och andra delar i kroppen, dock inte lika effektivt men kan absolut spränga ett plan, bilar el liknade... GALET!


Av Sanna Matzols - 23 mars 2010 08:09

Trots den ekonomiska krisen och dess förödande konsikvenser växer bubblan av överkonsumtion och förnekande. Som om en sådan kris inte skulle hända igen eller att det positiva tänkandet övergår till dumhet då en personlig "krasch" bara skulle drabba andra. Bortser människor i från det faktum att krisen inte riktigt är över, att det fortfarande inte har städats upp efter raset och att vi omöjligt kan har sett Alla konsikvenser av detta än?! Inte för en i natt röstades det fram regler i USA som ska kunna kontrollera och reglera bankerna- men dock bara dom största. Vilket betyder att fram tills i dag har bankerna använt samma system och arbetssätt som innan kraschen samt att alla de mindre bankerna kan låna ut dessa fantasibubblor av pengar utan nån gräns eller reglering. Även här i Sverige förnekar riskerna och människor lånar vidare, lever på krediter och företagen gör allt för att uppmuntra konsumtionen..det är ju bara att kolla in hysterin runt Påsk-handeln.  Senast i dag på nyheterna visas att företagen förhandlar till sig rättigheter till och det är på bekostnad av sina anställda, deras avtal och löner för att få en bit av denna pengasäck som vi svenskar spenderar på denna högtid.  Det kallar jag kortsiktig hållbarhet!


Att människor inte kan eller har kunskap om hur dessa stora system fungerar på djupet är inte så konstigt, men det är fruktansvärt att Stater världen över bibehåller och jobbar hårt på att marknadsföra ett system som är dömt att falla genom att bedra människor för att för stunden tjärna pengar o behålla marknaden. Det betyder ju att det inte görs nått åt problemen eller att man försöker komma på ett nytt och bättre sätt, utan det handlar bara om att balansera den upp samma gamla system och det känns verkligen som en långsigtig lösning.


DAGENS LÅT: till dom som borde tänka längre



DAGENS VISDOMSORD:


Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket


DAGENS MÅSTE: fortsätta lära

Av Sanna Matzols - 22 mars 2010 18:09


Trots att solen sken i Tensta var allt grått!


Känn dig aldrig fången i förortsbetongen men känslan jag fick i Tensta var mer en fångenskap. Vibbarna där var allt annat en roliga, människor med "döda" ansikten och stämningen var lika grå som husen. Ett centrum av mindre format som det en gång va större men som nu bit efter bit sakta håller på att dö ut, knappt nå buskar eller kulturella föremål förutom en fontän som inte längre e va den va.. och visst fanns det några träd men de var mer döda en levande.



Det kändes som om jag kom till en spökstad trots att det lever folk där men jag fick en så olustig känsla i kroppen och uppfattar ett kollektivt missnöjje där ute. Några män står i grupp och pratar när jag går förbi men deras ord är endast mumel och trots att det vimlar av folk i alla åldrar är tystnaden hårt påträngande. Husen reser sig högt mot himlen med fönster i hundratal men jag ser inga blommor jag ser inget ljus, då persiener pryder ytan.

Plötsligt ser jag en baksida av min nya tillvaro, en förort som verkar vara bortglömd med människor som försöker leva ett liv på få möjligheter.

Jag kan förstå att människor känner frustration och missnöjje och att lyckas där ute kan ju inte va lätt med tanke på förutsättningarna.


 

Ett grått Tensta!


Jag vet att många skulle försvara sin förort och som skulle påpeka att jag har fel men det jag väntat mig mötte Jag inte där! Så jag gick till Skattemyndigheten/F-kassan för att göra det jag kom dit för att göra men paniken blev allt starkare då denna lilla lokalen var proppfull men människor. Jag insåg då att denna lilla lokal är kanske den enda anledningen att det kommer människor utifrån till Tensta, för våra andra förorts centrum har det mesta men inte dessa två myndigheter och därför måste vi åka dit om vi har sånna ärenden. Men jag tror med ganska stor säkerhet att jag aldrig mer kommer åka dit igen för det var för ångestladdat och deppigt men jag önskar av hela mitt hjärta att den förorten får blomma upp så att människor där kan njuta och leva med samma möjligheter som oss andra!

Av Sanna Matzols - 14 mars 2010 23:21

Carin..hon som tycker det är bra att docktor Phil säger åt feta människora att sluta äta, att man ska vara medveten om sina mörka sidor och att byxkjolen är ett av dom största problemen inom kåren?!


 


Jag blir så less,, ska en sådan kvinna styra hela vår polis som sökte utbildningen pga ett förslag och som inte tycker att det gör så mycket om hon får sparken!

Undrar hur psyktestet ser ut på den där skolan igentligen?

Kanske va det fel att hon fick ta examen!!



* SÖNDAG 2010-03-14 *


'Jag tyckte det var bra att en som jag kom in. Som varit ensamstående mamma och pluggat på Komvux”


 


Sen eftermiddag i ett avfolkat polishus i Stockholm. Ett stort gammalt stenhus att känna sig liten i. Långa rader män kråmar sig längs väggarna inne i polismästarens ekande korridor. Se, där hänger Hans Holmér i rutig kavaj, gul slips, en liten grimas i mungipan. Men det var ett annat decennium, ett annat politikermord. Nya länspolismästaren - den första kvinnliga - heter Carin Götblad. I maj började hon jobbet. Fyra månader senare ansvarar hon för utredningen av mordet på Anna Lindh.


Hur mår du nu? - Bra. Jag är en väldigt seg person som kan jobba väldigt hårt, länge.


Var befann du dig när Anna Lindh mördades? - Vänta ska jag hämta almanackan... Jag hade just avslutat ett kvartalsmöte med överåklagaren och lagmannen. Jag satt och förberedde mig för ett möte kvart i fem med rikspolischefen om kraftfulla tag mot organiserade brottsligheten. Då ringer vakthavande befäl.


Vad sa han? - Hon... Det var en hon. Kristin, som hon heter, berättar att det varit ett överfall på Anna Lindh på NK. Och hur reagerar du? - Jag blir... ja, illa berörd. Naturligtvis. Men jag är tränad i att bli lugn och kolla att det som ska gå igång verkligen händer.


Och vad är din första åtgärd? - Jag är på väg till Sten Heckscher vilket är ganska lägligt. När jag kommer dit vet jag att det är knivhugg i magen. Han reagerar som jag - rationellt. Samtidigt finns en viss bestörtning. Ja, att detta är - för jävligt. Först vet du inget. Om det är statskupp, svartsjukemord eller vad.


Eller hur fritt tänker du? - Vi som jobbar med sådana här händelser dagligen känner till ungefär vad som är troligt eller minst troligt. Statskupp är inte det första man tänker på. Om överfall av ensam gärningsman i Sverige 2003 tänker man: Hm, är det en galning? Men vi spekulerar inte så mycket.


Hur fick du veta att Anna Lindh avlidit? - Jag kom till jobbet vid halvåtta och fick veta det strax efteråt. Jag kände stor förtvivlan och tänkte så mycket på hennes barn och på hur sorgligt livet är... Ofta. Samtidigt blir jag målmedveten. För nu är detta ett spaningsmord. Direkt utser jag Leif Jennekvist som är den skickligaste polischef vi har för en sådan insats.


Och vad är din roll? - Jag har det övergripande ansvaret för att mordet löses.


Vad är svårast? - Trycket från olika håll, kanske. Från journalisterna var det jättehårt från start. Så fort det tillkännagetts att Anna Lindh avlidit. Dörrarna bågnade här, folk hängde på dörrar och i trappor. Det fanns en aggressiv ton. Journalister var frustrerade, jag förstår det. Men det finns gränser. Som när de ringer på hemma vid midnatt tre gånger och inte ger sig av.


Vilken erfarenhet hade du av mediatryck? - Jag har erfarenhet men ingen så här stor. När jag jobbade i Dalarna 1993 hade vi trippelrån i Älvdalen. Ett gäng med AK 4:or sköt vilt och försvann ut i skogen. Jag ledde ett jätteuppbåd, det var dramatiskt, vi följde spår i snön... De hade eldat upp pengar för att värma sig. En gammal dam på fjället ringde och hade sett en skosula som "inte hör hemma på någon här i byn", sa hon... Det var som en äventyrsbok. - Men det här var ju något annat.


Vilken är mediabilden av dig? - Tantpolis, en sträng kärring i ett hörn..?


Vilka reaktioner har du fått? - Folk på gatan har sagt lycka till. Jag fick ett vykort: "Nu börjar du se sliten ut", skrev nån vänlig herre. Så fick jag ett mejl från en konsult i retorik som rådde mig att sitta mer på sittbenen, som i en sadel. Då skulle jag få en mer auktoritär hållning. Det är bara det att jag sitter redan så, för jag rider sedan 40 år.


Hur då ...auktoritär utstrålning...? - Människors bild av en polischef är en äldre man som pekar med hela handen. Man hade bilden av Holmér framför sig. Jag är mer modern chef än så, tycker jag.


Hur var stämningen i spaningsledningen? - Fokuserad. Lugn. Om man blir stressad går energi förlorad. Om en chef lägger sig i fel saker stör det också.



Vad var skillnaden jämfört med andra mord? - Inte så mycket skiljer. Det är viktigt att inte ändra rutiner. Det blir bara mer intensivt och fler människor.


Hur många hade varit inblandade om det rört sig om Anna Svensson? - Sådana jämförelser gör inte jag. Mord är alltid allvarligt.


Hur trivs du i uniform? - Bra. Jag har det ungefär fifty-fifty. Det är praktiskt, det syns vem man är. Fast jobbigt att stryka.


Hur är du annars klädd? - Vanligt. Jag är inte så intresserad av utseende och mode.


Vilken nytta har du av att vara förskollärare? - När jag var ung fick jag lära mig lyssna på personer som inte har så starka röster. Äh, det blir så pretentiöst" Men det kan vara en medarbetare långt ut på linjen. Eller ungdomar, särskilt de som allting inte varit självklart för. Jag var själv i många år en ensamstående mamma i förorten.


Vad ville du med dagisjobbet? - Oj! Jag var så ung. Jag trodde att om barnomsorgen var tillräckligt bra skulle alla få en lika bra plattform. Jag ville väldigt mycket. Så har det varit med alla arbeten jag haft. När jag var konditoribiträde var jag otroligt engagerad i kakfönstrets arrangemang, jag fick sparken för jag blev för yster när jag skulle arrangera om... Jag har en tendens att inte alltid göra halt i tid. - Men efter en tid kändes dagisvärlden för trång.


Kampen med vinteroverallerna? - Mer att jag är vetgirig och samhällsintresserad. Jag engagerade mig i massor av frågor, stoppa bilarna i innerstaden och sådant. Men man lyssnade inte så jättemycket på en förskollärare. Och jag tyckte väl att alla borde lyssna på mig. Och tänkte att det kunde vara bra att läsa juridik och kunna jobba för utsatta barn och ungdomar.


Men varför polis? - En kamrat såg annonsen och övertalade mig. Polischefsutbildningen var jättefin, man får arbeta i domstol och som åklagare. Och jag tyckte det var bra för polisen att en som jag kom in. Som varit ensamstående mamma och pluggat på Komvux. Jag är mycket för att blanda. Man ska aldrig vara för lika. Och polisens hela idé genom århundraden har varit att alla ska vara så lika som möjligt.


Hur är det att vara kvinna i polisen? - Hm. Det" är" både bra och jobbigt. Polisen är en manlig kårorganisation med manliga strukturer där man ska ha en manlig auktoritär ställning. Alltifrån sättet att lösa problem till uniformen som inte var kvinnoanpassad - jättetrångt över höfterna och stora i midjan. Det var hemskt! Men kjolarna? - Fanns inte. Sedan hittade de på - byxkjol. Tjockt veckat ylletyg mellan benen. Fruktansvärda. Vi frågade:

Varför en byxkjol? "För att ni ska kunna springa!" Det var ju inte riktigt vad vi menade med kvinnoanpassa" Det bara dröp av svett, ingen kunde ha den. Fast nu är den ju lite kult, jag ska leta reda på min gamla.


Polisen behöver fler kvinnor, säger du.


Varför blir det fler bovar fångade med fler kvinnor? - För att vi får fler infallsvinklar på problem. Vi behöver även poliser med annan etnicitet, som kan förstå koder i andra grupper. Men kvinnor ska in i operativ tjänst, ute på gatan, inte bara hamna med mjuka frågor.


Hur olika är kvinnor och män? - Generellt? Ja, män är ofta lättare att jobba med - om man har dem i flock. Jag är ganska manlig själv, saklig och rationell. Kvinnor mer kringelikrokiga. Det behövs både och. Men kvinnor är roligare!


Vem är din förebild? - Jag har aldrig haft någon. Jag är en ganska krass, trist, pragmatisk människa... Väldig nyttofascist så där. Jag angriper problem, och betar mig fram till lösningar.


Hur viktigt är ditt jobb för dig? - Jag har alltid tyckt mitt jobb är kul och viktigt. Men jag hänger inte upp mitt liv på min karriär. Om jag skulle få sparken skulle jag kunna göra jättemycket kul.


Vad skulle du göra? - Gud, massor. Först skulle jag låtsas att jag måste slicka mina sår... Men så skulle jag gå hem och engagera mig i saker som ligger i träda.


Jag har haft en väldigt fin marsvinsuppfödning. Jag är duktig på att sticka också. Vad bottnar ditt självförtroende i? - Jag var ofta väldigt rädd när jag var yngre.


Men jag läste en bra bok en gång, av Bratt - han på Bofors. "Mot rädslan" heter den och beskriver hur han kämpade med sig själv. Jag kom på att när man måste hantera något obehagligt kan man lika gärna ta ett steg framåt, istället för bakåt. Det känns bättre efteråt.


Kerstin Weigl


Namn: Carin Cecilia Götblad. Född: 1 januari 1956 i Stockholm.

Yrke: Länspolismästare.

Uppväxt: På en gård i Sigtunatrakten, med pappa företagare, mamma hushållslärare och syskon.

Familj: Sambon Erling Bjurström, professor i kulturvetenskap, och vuxna barn. Aktuell: Ansvarar för utredningen av mordet på Anna Lindh. Bakgrund: Blev mamma som 18-åring. Gick Komvux. Jobb som brevbärare, avbytare på jordbruk, konditoribiträde med mera. Utbildad förskollärare. Jur kand. Chefsjurist SIS, Sveriges psykologförbund, Ungdomsstyrelsen. Länspolismästare på Gotland, i Värmland och polisintendent Mora.

Inkomst: 900 000 kronor om året. Bostad: Hyreslägenhet, en fyra i Stockholms innerstad.

Fritidshus: "Nej, jag har inte ens balkong."

Kör: Cyklar.

Hobby: Sova.


Det här är mitt liv:

På nattduksbordet: Två väckarklockor.

Ser på teve: "Förut såg jag bara nyheter, men nu har jag börjat med doktor Phil, vilket jag blir mycket hånad för."

Framtidsplan: "Bli hemmafru om tio år." Drivkraft: "Mitt intresse för människor - jag är mycket lättengagerad."

Så tycker jag om... ...doktor Phil: "Jag är kluven, men han är bra på handfasta råd, han säger till feta att de ska sluta äta och så där. Att alla kan förändra sina liv! Jag retar min sambo med det: Det har Phil sagt..."


...makt: "Visst tycker jag om makt. Man ska vara medveten även om sina mörkare sidor, ingen har enbart goda drivkrafter."

...brottsbekämpning: "Det ena jag har bestämt mig för är att ta itu med är den grova organiserade brottsligheten som funnits i omkring åtta år och är helt oacceptabel. Det andra är att göra långsiktiga satsningar för utsatta i förorterna; där ska vi ha de bästa poliserna och där ska vi göra mycket bra tillsammans med socialtjänsten, sjukvården och skolan."

Av Sanna Matzols - 22 februari 2010 09:29

Min mamma brukar alltid påpeka till mig när jag lände mig som hemlig och unik att om jag "fes" kunde dom höra det i USA om dom ville!

Så jag va inte så gammal men väldigt uppkäftig när hon berättade för mig om Echelon!

Efter det insåg jag att det inte längre fanns nån påäng att känna sig så märkvärdig nojjig eller hemlig!


Om du någon gång skulle känna dig förföljd, vara rädd för att någon hör dig eller ser dig så har du alldeles rätt! Finns ingen anledning att gå och nojja när vi ständigt kan bli bevakade om det skulle behövas! Därför är det viktigt att påminna sig själv om sin litenhet och att man inte är så märkvärdig i det stora hela.


Ett av många spionsystem är Echelon!

Detta bygger på en rad olika användningsområden, som övervakning, telefon  e-mail och annan möjlig internettrafik! Echelon kan spåra ex de du ser på tv styra dina gatuljus i ditt kvarter eller ta en antal fotografier på dig inom loppet av nån minut.

 

Känner du dig fortfarande lika hemlig?


År 2010 borde denna insikt spridas hos gemeneman. Då det finns viktigare saker att spionera på en nån liten lekman som försöker göra sig en karriär.

OM denna lekman skulle vara av större vikt blir man nog med några enkla knapptryck så registrerad att det inte ens

går att dölja färgen på strumporna.


Av Sanna Matzols - 19 februari 2010 08:41



Tiden bara flyger iväg, plötsligt har flera år gått och man undra va tiden tog vägen. Mitt minne fylls av besvärliga tankar speciellt på morgonen vilket tar mig till mörka trakter... sååå sur jag blir.
Kan fortfarande inte förlika mig med tvång och samhälls trycket eller den dumma klockan.

Sååå blir man tvungen att springa om kring för att passa alla dessa tider, medans man har panik inne i själen.. Hoppas alla klockor stannar el dör.. Som jag brukar säga,, hade han som uppfann klockan funnits i dag hade jag slagit i hjäl han me nöjje.. Jävla pucko!!!

Annat vore detta paradis,, total befrielse utan klockan.. Bara glida omkring för dagens bröd föda,, vila lite vid vattnet och älska fritt överallt!!!




Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga



Jag känner mig fast,, vill ju vara fri.. Leva för dagen och ta det jag kan fååå
Ibland vill jag inte känna utan bara göra..



Men jag känner mig sååå utsugen,, ingen energi.. Fan jag som trodde jag var vampyr.. men tydligen inte..

men jag fortsätter ta hand om mig endå.. så lätt tänker jag inte ge upp. men suris tänker jag förtsätta att vara

Presentation


Livet kan liknas ett spindelnät där varje handling du gör skapar vibrationer i varje ände av trådarna de gäller att vibrera rätt energier för det du ger får du tillbaka x 3
::BlesseD BeeE::




Reklam

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Snacka på...


Ovido - Quiz & Flashcards