Då belöningen blir Frihet!

Den sista tiden har inte varit som något annat i mitt liv! Den dagen då Moder Jord övertygade mig om kraften och visade på Magin i livet låstes mitt slutna hjärta upp och alla mina sinnen blev mottagliga för något större. Det var nog första gången i mitt liv som jag kunde se meningen med allt i livet och då jag kände mig tveksam eller inte förstod meningen med nått kunde jag lämna över och bara ha tillit till att allt va som det ska och att gudafolket skulle få mig att förstå när det var dax. Men visst har jag varit otålig då jag ville bli befriad på en gång i från de negativa energierna som i mellan åt påvärkade mitt liv..

Visst brukar jag vara den som lär mig nya saker men det är alltid lika svårt när det gäller en själv. En då är det jag kämpat så hårt med och sökt svar,förståelse och lösningar så att jag i mellan åt blivit alldeles utmattad. I mellan dessa initieringsriter har jag vilat och visst har jag fått större visdom men jag har endå upplevt luckor så att jag inte till 100% fått användning av insikterna.

Så kom den där dagen innan då jag rasade i hop, bröts sönder och bara blev till ingenting. Trodde jag ja men jag trodde fel. Det min skeva tolkning visade mitt inre att jag hade tappat fotfästet, praktiserat magin fel och att jag hade missat nått. Min tillit till Gudinnan va det enda jag hade tappat, uppfattat fel och helt missat, för det som hände den där dagen var Moderns värk för att jag hade kommit till det stadiet i mitt arbete i mitt liv!

Det som hände var att den gammla Sanna som bröts sönder och sakta dog då det var dax för en ny fas i mitt liv. Allt det lidande, den enorma smärtan och stora förtvivlan jag upplevde var sånt som jag burit med mig sen jag var liten sånt som nu skulle lämna min själ!

Fruktan, tvivel, grubblande och mängder av tårar.

Tiden som inleddes efter det var en tid av förvirring och lamslagenhet.

Jag kunde se magin runt mig jag kunde känna dess krafter i mig men jag kunde absolut inte styra den som innan. Den värkade själv och tillslut gjorde det mig uppriktigt sagt förbannad men så fort jag valde att handla genom ilska slogs jag omkull igen..på stört så jag insåg att det var bara att underkasta sig Moder Jords vilja och arbete. Då släppte fruktan, det var som att inget längre kunde komma åt mig på förgiftande sett som tidigare fått mig att vilja fly. Utan flykten att gömma sig i när det passade mig insåg jag att jag lyckades med saker jag aldrig trodde jag skulle fixa,, då släppte all min tvivel. När min tro gav mig 100% strömmade så mycket igenom min själ att det var svårt att hantera och jag hamnade i grubbel, men ett nödvändigt grubblande som gav mig tid i ensamhet så att jag kunde sortera upp allt det nya som strömmade igenom mig. När alla bitar hamnat på sin plats kände jag fört inte igen mig själv, kände mig pånytt född och mina dagar fylldes av tårar. Jag sörjde mig själv och det jag lämnat efter mig, jag sörjde den jag hade varit och all det gammla som jag inte längre hade användning för på samma sett som tidigare.

När tårarna började sina växte acceptansen av mitt nya jag och tillslut var mitt enda behov i vardagen att visa min tacksamhet till gudafolket och utforska mina nya krafter som Moder Jord givit mig!

Belöningens dyrbara innehåll.

Det som jag har bett om och kämpat för i så många år har jag nu fått, insikterna haglar praktiskt taget över mig å jag ser Allt så klart så dom saknade pusselbitarna hamnar på hela tiden och jag förstår alla varför och alla "jobbiga" händelser i mitt liv. Jag upplever inte längre dessa upplevelser som jobbiga och den negativa kraften är död, Men allt detta fyllde mitt tomrum med nått annat.. Acceptans! För Allt!

Då börja magins verkan på allvar och jag återfick min makt att utöva igen.

Men den alldra dyrbaraste gåvan jag har givits efter denna tuffa process är Befrielsen min själ känner och lever i Frihet!

Det finns Inget som jag inte klarar att bära åt Moder Jord

då Moder Jord klarar att bära allt åt mig!

Det finns inget jag inte klarar att uppleva åt Moder Jord

då Moder Jord klarar av att uppleva Allt åt mig!

Blessed Be!!

Om du tror dig veta den rätta vägen låvar jag att den plötsligt svänger, de utan varning eller skylt. Precis när du tror dig hittat rätt märker du plötsligt hur fel det blev, 2 delar som slåss mot varandra iställe för att bli till 1.

Den mörka delen av mig vill inte försvinna och den ljusa vill inte vinna!

Känns som om jag kämpar imot mig själv men endå för mig själv, men kampen e olidlig när glädjen plötsligt går över till ilska som att knäppa med fingrarana.

Vem är jag, vem va jag och vem ska jag bli?

Driver mellan godhet och galenskap där kampen inte har nått slut, där hoppet blir till maktlöshet.

Funderingar förvandlas till grubbel är jag mig själv eller är jag trubbel? Vad ska jag göra nu senare och framöver,, snälla kan nån ta över?!

Varför blev jag den jag blev, varför blev jag sökande tvivlande och skev?

Vad är det i mig som e det goda, vad är det i mig som är det galna.... vilket som eller tvärt om?

Jag trodde jag hade hittat den rätta vägen,, trodde jag hade gjort rätt..

Men resultatet av det goda har jag inte sett!!

Tomt utryck med ett proppat inre, tröstlösa tårar som vare sig vill komma ur eller stanna kvar. Visst kan kroppen känna sig gammal men vad gör man när ens inte känns lika dant? År 2006 började min kamp med min/mina sjukdomar där allt är ett virrvarre av minnen årtal, jobbiga och lyckliga stunder. Nu är det vår det är 2010 och jag hade hoppast på att vara frisk för länge sen...men så blev det inte!

Det känns skrämmande när man märker att man inte

mäktar med.

Situationer ter sig större en dom är för att orken inte finns där, kroppen smärtar, det spänner och stelheten blir mer och mer en vardag.

Nu syns det... tänderna,,håret,,naglarna

ja till och med fötterna.

De finns dagar man inte orkar,,då ducshen känns som ett slitsamt arbete. Att borsta håret, göra sig fin för att gå ut och "delta" är för mycket.

De dagar det känns så vill jag inte gå ut,, jag skäms..skäms för att det syns!

Iallafall när jag ser på mig själv....

Nu e det go natt!

Massa slit i morgon och viktiga prylar!

Men sen e det hårfix som gäller och det ska bli så skönt! Får se om jag hittar på nått nytt det beror på vad som erbjuds men det e ju svårt att släppa mitt gamla svarta! Tror det blir naglar me,, skulle behövas efter allt röjjande i gamla lägenheten.. Men njuta och chilla ska jag!

  Nya nya nya

Som ni ser mitt barr behöver piffas upp!

Moder Jord du stolta jag ber om ryggrad och kraft till den nya dagen.

  Moder Jord du heta, jag ber om glöden och lusten till den nya dagen.

  Moder Jord du ömma, jag ber om läkning och vila till min onda mage..

  Blessed Be och din vilja må va min..

Mitt inre,,slita ut detta underliv! Det lever sitt eget liv, smärtar, krånglar och suger ur mig min kraft. Orkar inte ens gråta utan sorgen förvandlas till ilska och denna väntan får mig att tappa lusten för allt! Va fan kan inte skiten bara ramla ur iställe, så jag bara kan vakna upp och känna sprudlande energi. Nä bara att vara i denna karusell av upp o ner liv,, där förståndet ibland rinner av mig!

Nu har detta hålt på i 4 år och det är svårt att se ljuset bakom allt detta, fan jag vill ju bara må bra igen.

DAGENS LÅT: för att jag hatar att vänta!!!!

DAGENS VISDOMSORD:

vi begränsar vår värld med med tanken

DAGENS MÅSTE: bara ta det lungt

Solen skiner ute men kanske för mycket skugga i mitt inre just nu. De e inte de roligaste med mitt morgon humör speciellt när jag blir galen på minsta lilla  

Skulle bara vilja springa ut i ingenstans och skrika allt jag kan, men då e  jag för lat för man e ju inte det piggaste heller!!

Men en kaffekopp, cigg och en het dusch kommer få en på fötterna.