Direktlänk till inlägg 18 februari 2010
Det tar bara några få sekunder några ord så trasas allt sönder. Så här sitter jag igen och kan inte spola tillbaka tiden medans mitt huvud värker och mitt inre blöder. Ibland skakas den tygga marken sönder och man faller ner i sprickan, där man inte orkar dra sig upp! Trodde jag hade nån att falla imot, någon som kunde sträcka ut en hand, någon som förstog men inte då.. Bräcklig och skör, ilsken och rädd är jag i mellan åt men jag trodde jag va i bra sällskap men så klart släpper jag in den största demonen i mitt inre allt för att få det sönder smulat. Men här va jag ju trygg, här kunde jag ju va mig själv här kunde jag få vara svag och gråta, tänk så lättlurad jag kan va! Skulle aldrig tagit av mig mina masker som skyddade min sårbarhet, för denna smärta är värre en den förljugna värkligheten jag har vandrat i. Borde ha vetat bättre en att städa mina "lik" i garderoben tillsammans med ett av dom. Den förändringen jag var berädd att göra visade sig inte vara ömsesidig, utan plötsligt ligger allt hos mig, plötsligt finns det bara en dårlig sida plötsligt är mina ord de elakaste!?
Blind dum och döv!!??
Bloggen dör snart,,,,ny tid.... nya tankar.....nått som får mitt hjärta att banka. Jag hör.. jag ser.. jag vet.....å dax att göra nytt!! ...
Kär i låten :D hahahaha Skönt att vara på benen o ute o springa innan solen gått ner ;) vampan har fått ljus på sin näsa och promenad med hund sällskap!!! Laddar fortfarande batterierna då jag inte e 100% frisk :( men skamden som ger sig!!! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|