Chillar här hemma me musik, 1 glas rött o ont i magen   ty :::MenS MageN:::

o

KärringeN-i humör E här...

Hela jag e som en berg och dalbanan så nu e jag på toppen men det kan ta 1 sekund så krälar jag på botten igen.

Fan de e ju så jobbigt att jag bara vill slita ut hela skiten sluta drömma om kids o bli en hormonfri fitta me kropp som en hel karl!! Hahahaha!!

Nej nu blir det å röjja i de stora slottet vi bor i, ja man kan i allafall tro på D med tanke på allt som får plats i våran

"StorA SaL" till vardagsrum!

Men då kanske jag får annat i huvudet o slipper känna smärtan i magen som sliter mig i 2 delar snart.. (För lite synd e det om mig nu!) Men på måndag bär det av till Karolinska i allafall å

då kanske det äntligen e slut på dessa helvettes år av blod,, upp o ner vänd vardag och smärtor!

Mannen är eld och kvinnan är vatten. Mannens eld får kvinnans vatten att koka.

Han låg på den skogiga åsen och sov med kinden mot påsen, en stryker av tattarsläkt, och soln genom björkarnas springa sken ner på hans bruna bringa, den sällan en skjorta väl täckt. Med kjol som till smalbenet räckte en slinka av tattarsläkte kom drivande, gänglig och tunn. När pojken hon varsnade, log hon, ett strå ifrån marken tog hon och kittlade sakta hans mun. Upp sprang han, kvick som en fjäder, som om han av länsman fått väder -- surr, örfilen ven och brann; pang, svaret kom raskt och redligt! Se’n stodo de tyst och beskedligt och mönstrade skamsna varann. De voro i älskogsåren. Den glödande junivåren göt eld i hetsig natur. De voro käcka och fagra, fast jäktade, svultna och magra som skogarnas skadedjur. De möttes för första dagen men buro ju släktskapsdragen, och lika barn leka bäst. Och snart var försoningen sluten och löftenas boja knuten förutan lysning och präst. Nu bröllopsmålet vart hållet, och bruden, det glupska trollet, i påsarna rev och slet. Och han hade sill och potäter och föda som bondfolk äter, hon stadsmat och läckerhet. Med illmarigt leende flickan se’n håvade upp ur fickan en flaska som hittills hon gömt. "Det smakte, förbaska mej, mumma, min lilla beskedliga gumma!" De kysstes lycksaligt och ömt. De talte om livets gamman, då tvenne vandra tillsamman och tigga och stjäla i lag, om hösten och marknadsfärden, om strövtåg vida i världen -- tills, förstås, man blir fast en dag... Se’n stucko de flaskan i påsen och vankade bort längs åsen under mustiga smekord och skratt. På höladans doftande bolster vid suset av skogsängens jolster förrann deras korta natt.

Ibland blir dagen inte det man tänkt men då får man göra så att den blir som den ska utan att tänka på det som dagen skulle fyllas upp med.

Ibland är inte heller JaG det jag hade tänkt mig men då e det bara o bli den man vill vara utan att bry sig va andra önskar en att vara!

::::DAGENS LÅT::::

::::DAGENS VISDOMSORD::::

Vill du alltid ha sista ordet talar du snart med dig själv

::::DAGENS MÅSTE::::

Tänka innan jag säger nått.

::::DAGENS IDOL::::

Mina älsklingar i familjen.