HöstpromenaD

Har vart ut på promenad med Ante....shit va fint det e ute nu- helt underbart!! Känner bara att jag älskar hösten..

Tog massa fina kort och det var skönt att få röra på sig lite :) Så nu e det te och frukt som gäller och bara chilla,, på soffan hela dagen.

Boar me blommor...

Va å handla idag...köpte fina blommor för vårt lilla bo..

Passade fint annars blev det lite smink och stuff till kidsen..

för snart e det ju jul så nu e det dax att kolla sig omkring,

 men vet vad jag ska köpa till de flesta i allafall.

Huuum nu fick jag nått att fundera över....hur blir julen!!??

Jag är så tacksam för det jag har i dag. Känner hur jag utvecklas på alla plan och jag vet att jag kommer lämna mycket bakom mig.

Skönt att bli av med gammla tankesätt skönt att se saker med nya ögon.

Till mina nära o kära...mina älskade barn...Ante...Mamma..vänner och familj

jag är glad att jag har just ER i mitt liv...ni är spegeln av vad jag är!!

Å jag älskar er!!!

Idag blir det LungT...typ händer nada...ska chilla med mamma kanske shoppa lite och gå o dra sockorna i golvet me filten på så mycket som möjligt!!

Vad ska ni göra i dag????

___________________________________________________________

__________________________________________________________

::::DAGENS LÅT::::

::::DAGENS VISDOMSORD::::

Livet är inte vad jag gör utan vem jag är.

Jag är  resultatet av vad jag har.

Dom jag har i livet är ett resultat av det jag gjort.

Det jag gjort har växt fram ur det jag kan.

Kunskap är nått jag får hela tiden- det e väll det som är livet.

::::DAGENS MÅSTE::::

Mysa mysa mysa å kanske handla lite :)

::::DAGENS IDOL::::

 Edith Piaf

 Född Édith Giovanna Gassion den 19 december 1915, död den 11 oktober 1963, var en fransk sångerska och en ikon inom musikkulturen. Hon har allmänt ansetts som Frankrikes största populärmusikartist. Piaf var arvtagare till en stark tradition av parisisk chanson (visa och sång) och den logiska efterföljaren till 1920-talets ”chanteuses réalistes” Yvonne George, Damia och Fréhel. Hon var också en av de sångare som var med och skapade en ny parisisk musiktradition av mer internationell och exportvänlig karaktär. Hennes tidiga sånger som Marguerite Monnots Mon légionnaire (1937) och Michel Emers L'Accordéoniste (1940) tillhör den gamla music hall-traditionen. Piafs dramatiska tolkning av de texter hon sjöng och hennes speciella röst stämde väl med hennes egna komplicerade livsförhållanden med sprit- och drogproblem. Hon fick stora framgångar bland annat med sånger som La vie en rose (1946; egen text), Milord (1959) och Non, je ne regrette rien (1960). Hon var den främsta representanten för den franska chanson-traditionen under 1950- och 1960-talen. Piaf medverkade även i filmer.

Minnesplatta på Piafs födelseplats, Rue de Belleville i Paris.Trots att det givits ut ett stort antal biografier är en stor del av Piafs liv höljt i dunkel. Hon föddes i det invandrartäta området Belleville i Paris. Det sägs att hon föddes på trottoaren på Rue de Belleville 72, men i födelseattesten står det Hôpital Tenon, sjukhuset i 20:e arrondissementet där Belleville ligger. Sitt namn Édith fick hon efter Edith Cavell, en brittisk sjuksköterska under första världskriget som avrättades då hon hjälpte franska soldater att fly ur den tyska fångenskapen. "Piaf" – ett parisiskt slangord för sparv – var ett smeknamn hon kom att få tjugo år senare. Édith Piaf som barn.Hennes mor, Annetta Giovanna Maillard (1895–1945), hade fransk-italienskt påbrå på sin fars sida och marockanskt–berberiskt ursprung på sin mors. Hon var född i Livorno på Toscanas västkust i Italien. Där arbetade hon som cafésångare under artistnamnet Line Marsa. Piafs far, Louis-Alphonse Gassion (1881–1944), var en normandisk gatuakrobat  med ett förflutet inom teatern. Piaf övergavs av sina föräldrar och bodde en kort tid hos sin mormor, Emma (Aïcha) Saïd ben Mohammed (1876–1930). När hennes far blev inkallad i den franska armén 1916 tog han henne till sin mor, som drev en bordell i Normandie, där hon togs om hand av kvinnorna som arbetade där. När hon var 14 år uppträdde hon tillsammans med sin far och sjöng offentligt för första gången. Hon lämnade sin far och bosatte sig på Grand Hôtel de Clermont på 18 rue Veron i 18:e arrondissementet i Paris. Hon försörjde sig på egen hand som gatusångare i Pigalle, Ménilmontant och i förorterna (jämför sången Elle fréquentait la Rue Pigalle). Hon slog sig ihop med sin vän och halvsyster Simone Berteaut ("Mômone"), som senare kom att skriva en biografi över Piaf. Vid 16 års ålder blev hon förälskad i Louis Dupont och då hon var 17 födde hon sitt enda barn, Marcelle, som dog av hjärnhinneinflammation vid två års ålder. Liksom sin mor hade Piaf svårt att ta hand om ett barn, då hon levde sitt liv på gatorna, och Dupont var den som tog hand om flickan fram till hennes död. Piafs nästa pojkvän var en hallick vid namn Albert. Denne tog en provision på Piafs inkomster i utbyte mot att han inte tvingade henne till prostitution. Då Piaf gjorde slut på relationen försökte han skjuta ihjäl henne, men lyckades inte.

::::DAGENS BILD::::