De-LunA

Alla inlägg under augusti 2010

Av Sanna Matzols - 14 augusti 2010 13:45

  

Min svettiga vardag..nya friska super nyttiga tag!

få se va resultatet blir.....

Av Sanna Matzols - 14 augusti 2010 11:36

  

::SeR GenoM DimmornA::

::MeN DeT E LätT AtT TappA MiG SjälV::

  

::::DAGENS LÅT::::

 

::::DAGENS VISDOMSORD::::

:::TomT:::

 

  

 

::::DAGENS MÅSTE::::

hämta andan och tänka efter

  

::::DAGENS IDOL::::

MiN MammA

::::DAGENS BILD::::

  

Av Sanna Matzols - 14 augusti 2010 00:35


 

 

 

 :::DeT BörjaR OrdnA SiG:::

 

En dag av full rulle,,,galet trevligt och förundrande. Att få stöd men samtidigt känna förlust och så val som präglar min vardag några lätta andra svåra men hur det en är så går det framåt. Känns som om vågskålen väger jämt och det e lika mängd av allt!

Jag mår ganska bra och känner att det är saker på gång. Både jobb och skola så här e det flera bollar i luften på samma gång men det e lika bra att hålla igång för här finns det å göra..

 

 

 

  

 



  :::SeR Ur 1 StörrE PerspektiV::: 


 

 

Jag har mått lite upp och ner sen jag kommit till Dalarna för inte hade jag räknat med att jag skulle hamna här igen och kanske både omskakad och förundrad över hur det kan gå i bland. Att sakna barnen och vara så långt borta från dom känns fruktansvärt mest hela tiden..men trösten av ett bra resultat och en kärleksfull vardag som mål känns det oftast lite bättre. Om det inte var för en större sak och för allas välmående hade mitt handlande kanske vart annorlunda!

 

Men det e ju så tomt!

 

 

 

  

Jag har tränat en hel del i dag, underbart va det åsså,,bara slippa tänka känna och höra. Det blev både yoga och motion. Nu gäller det bara att få i sig all näring som man ska..så e snart kroppen i topp också.

Annars har det vart massa kaffeblaskande och snack med mamma träffat lite vänner och koppla med bad, pyssel och läsa!

Helt enkelt en skön dag!

Av Sanna Matzols - 13 augusti 2010 15:47

Vanligt sunt förnuft är inte särkilt vanligt

  


Ensamheten är ett trevligt ställe att besöka, men ett dåligt ställe att stanna på.

Av Sanna Matzols - 13 augusti 2010 09:54

  


Först och främst vill jag tacka för alla fina komentarer och allt stöd jag har fått, känns bra att veta att det finns stjärnor på himmlen runt mig   

 

Har haft en AS vecka och mått riktigt dårligt, så ett speciellt tack till min älskade Therese som har gett mig ro och en plats i sitt hem! jag älskar dig!


  


Så nu är det slutspurten på veckan dessutom fredag den 13 så vi får väll se hur mycket tur jag har med mig i dag då?! Kommer väll sitta i telefon hela förmiddagen

 (mest i kö om ja känner myndigheter rätt)

Men men...de e ingen som ska få ta min positiva anda i från mig nu!

  


::::DAGENS LÅT::::


::::DAGENS VISDOMSORD::::

Man måste tvivla för att kunna tro

::::DAGENS MÅSTE::::

Positivitet

::::DAGENS IDOL::::

Therese

::::DAGENS BILD::::

    

Av Sanna Matzols - 12 augusti 2010 20:19

Där slav uti fängsel, förtärs under slit och plågornas trängsel vid självsvåldets nit. Dit lämnas att ruttna, att pinas ur sans, vår samtids besuttna från dårskapens dans. För nyanländ fånge, görs budskapet klart; -Till pisksången gånge; med benbrytarfart. Förstå nu du arme, vad oting du gett. Ja, Gud dig förbarme för allt som har skett. Till sist blir det enda, ett gytter av tid. en dagens agenda med kom och förlid... och sakna och krokna och sträva och fall, men hörsamma aldrig mer tingandets kall.

Av Sanna Matzols - 12 augusti 2010 20:12

"My way in life" I was trying to find my way in life, swam thru drugs and wine. I walked thru fire, climbed mountains and fell right down again. I didn’t believe in anyone but me, thought that love was just another word. So decided to end my misery with drama and blood. To show the world the pain it gave me. To show the world the pain it gave me. But then something happened that changed my life forever. A man died on a cross for you and me. In pain and agony he set us free So now I walk upright thru life When storms and darkness surround me I rest in his arms. When storms and darkness surround me I rest in his arms For now I know that he is my God. At the end of the road he’s standing, waiting for us. With arms opened wide reaching out for his children. Longing to be a part of our life. Now I can see the light. Now I can see the light.

Av Sanna Matzols - 12 augusti 2010 20:04

Hon satt i sin kokong och kikade ut över världen, den lilla värld hon nu såg. Den var inte så värst stor och oftast såg hon ändå bara sig själv. Hon kunde inte ge, ge empati till andra. Hon hade aldrig fått någon empati själv, bara förakt och fördömande. Något var ju fel med henne där hon satt i sin lilla kokong, med skyddslappar för ögonen för att inte se alla potentiella fördömare som sköt mot hennes sinne. På utsidan syntes ingenting av hur insidan mådde, den var väl dold, men ändå inte dold. Ingen kunde undgå att se att något var fel – fel i huvudet på henne, eller ännu värre – demoner som attackerade henne, hade tagit henne över – eller – sjukdomen, den osynliga – depressionen – ångesten – tvångstankarna som berodde på hennes eller hennes föräldrars synd. Hon försökte göra sig osynlig men kunde inte se någon annan än sig själv. Självet som föll för trycket och dömde henne till ännu värre domar än ens omgivningen dömde henne till. Vågade aldrig krypa ur sitt skal. Det formade hennes omgivning, åtminstone de som var svaga, sårbara – de minsta – till ett annorlunda liv som för dem var normalt. När tiden gick insåg de att alla andra hade ett annat sätt att leva, de insåg det onormala, men flera år hade försvunnit av deras egna utvecklingsmöjligheter. Ändå på något sätt upplevdes ännu deras sätt att leva som normalt i onormaliteten. De satt i kokongen tillsammans med henne i många år, henne lojal, henne trogen. De fick aldrig veta att livet utanför kokongen var det normala livet, vad det nu är som är normalt. Att lämna kokongen vore att svika henne. Svika henne som trodde på alla fördömanden om henne om att det var fel i huvudet på henne (idag skulle det nog kallas EMO eftersom det ordet missbrukas vilt) eller demoner som attackerade henne, hade tagit henne över eller sjukdomen, den osynliga – depressionen – ångesten – tvångstankarna som berodde på hennes eller hennes föräldrars synd. Är det bara människan som sitter i kokongen – som inte tar sig ut – som är ansvarig eller…. kan personer som sårat denna människa eller fördömanden som kommer från allmänheten också vara skyldiga? Hjälper fördömande, hånande, kränkande ord en människa som inte vet något annat än livet i sin kokong ut ur skalet och in i friheten? (Denna text har ingen anknytning till någon specifik person utan skildrar tankar som jag har genom olika möten jag haft i livet)

Presentation


Livet kan liknas ett spindelnät där varje handling du gör skapar vibrationer i varje ände av trådarna de gäller att vibrera rätt energier för det du ger får du tillbaka x 3
::BlesseD BeeE::




Reklam

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Snacka på...


Ovido - Quiz & Flashcards