När jag var liten fick jag något värdefullt men som jag kanske inte förstog då och inte för en i äldre ålder insåg jag vilken gåva och fördel jag hade givits.

På min gård bodde många familjer men det var en familj som speciellt gav mig utrymme och plats, några som tyckte om mig för den jag var och såg mig som en del av sin familj. Den värme som jag fick, den glädje jag kände när jag lekte med barnen värmer mitt inre en i dag när jag tänker tillbaka!!

Men som så många gånger förr vände jag en dag bara ryggen till och gick, jag skämdes jag fruktade och jag svek. Det jag hade hamnat i var inget jag önskade och jag ville inte att det skulle drabba den familjen på något vis- så att sluta mig inne och försvinna var det enda naturliga. Skammen växte sig allt starkare och varje gång våra ögon möttes vred sig mitt hjärta!

Å det tog mig många år att växa upp och göra det som var rätt men då var familjen borta sedan länge...

Nu när jag har lämnat Dalarna bakom mig och börjat en ny del i mitt liv sökte jag efter familjen igen och hittar dom här i samma stad men det mest fantastiska av allt är att dom finns några gator bort   å jag kan inte säga annat en att jag fylls av glädje över att de bra bitarna i mitt förflutna kommer tillbaka!!

Denna skatt ska jag förvalta ordentligt ty dom har så mycket att lära mig!!

::::GrattiS ÄlsklinG::::

För att du har fått JoBB!!

Det finns väll ingen annan en du som klarar av att få ett nice jobb!

Jag e såå stolt över dig! Först allt pluggande o sen ett bra jobb!!

Du e bäst....Jag älskar dig!

::::DAGENS LÅT::::

::::DAGENS VISDOMSORD::::

Så man sår får man skörda....

::::DAGENS MÅSTE:::

Känna lust....

:::DAGENS IDOL:::

För att hon e så mycket mer kvinna en jag någonsin kommer bli!

http://xecute.bloggplatsen.se

 ::::VarföR FåR FinA FlickoR JämT LidA:::: 

Fina flickor får aldrig det bästa priset, precis som att alla pokaler går till bottenskrapets luder trots att "utdelarna" vet att de nominerade inte lever upp till nomeneringen. Men i den förljugna världen passar det sig inte med en ärlig kvinna som beakar och älskar 1 man utan den som med falskt ansikte bjuder på lögnen, delar med många och medvetet förstör andra människors liv är den kvinna som passar in i lögnernas vardag.

Så i dag skålar jag för dom riktiga ::HäxornA:: som kämpar för godhet och lever efter visdomsordet :

:::DetT MaN GeR FåR MaN TillbakA:::

Skål för dom kvinnor som har lite ryggrad, som ser till ::IndivideN:: istället för att passa in i massan och som inte har behovet av att vara omtyckt av alla.

Skål för dom kvinnor som går sin egen väg med en ::ÖnskaN:: att inte trampa andra på fötterna och som kämpar för sin dröm även om den inte lever upp till det förljugna.

Skål för alla dom kvinnor som varje dag växer i sig själva för att kunna ge sin kunskap vidare till sina ::BarN:: som tänker ett steg längre en att leva upp till en kamp mot demoner som endå e oslagbara.

Skål för alla dom kvinnorna som lever sitt ::EgeT:: liv och inte klänger sig fast på en man vars ryggrad dessutom redan är krökt och ser sina egna behov som ett måste och inte som en belastning.

Chillar här hemma me musik, 1 glas rött o ont i magen   ty :::MenS MageN:::

o

KärringeN-i humör E här...

Hela jag e som en berg och dalbanan så nu e jag på toppen men det kan ta 1 sekund så krälar jag på botten igen.

Fan de e ju så jobbigt att jag bara vill slita ut hela skiten sluta drömma om kids o bli en hormonfri fitta me kropp som en hel karl!! Hahahaha!!

Nej nu blir det å röjja i de stora slottet vi bor i, ja man kan i allafall tro på D med tanke på allt som får plats i våran

"StorA SaL" till vardagsrum!

Men då kanske jag får annat i huvudet o slipper känna smärtan i magen som sliter mig i 2 delar snart.. (För lite synd e det om mig nu!) Men på måndag bär det av till Karolinska i allafall å

då kanske det äntligen e slut på dessa helvettes år av blod,, upp o ner vänd vardag och smärtor!

Mannen är eld och kvinnan är vatten. Mannens eld får kvinnans vatten att koka.

Han låg på den skogiga åsen och sov med kinden mot påsen, en stryker av tattarsläkt, och soln genom björkarnas springa sken ner på hans bruna bringa, den sällan en skjorta väl täckt. Med kjol som till smalbenet räckte en slinka av tattarsläkte kom drivande, gänglig och tunn. När pojken hon varsnade, log hon, ett strå ifrån marken tog hon och kittlade sakta hans mun. Upp sprang han, kvick som en fjäder, som om han av länsman fått väder -- surr, örfilen ven och brann; pang, svaret kom raskt och redligt! Se’n stodo de tyst och beskedligt och mönstrade skamsna varann. De voro i älskogsåren. Den glödande junivåren göt eld i hetsig natur. De voro käcka och fagra, fast jäktade, svultna och magra som skogarnas skadedjur. De möttes för första dagen men buro ju släktskapsdragen, och lika barn leka bäst. Och snart var försoningen sluten och löftenas boja knuten förutan lysning och präst. Nu bröllopsmålet vart hållet, och bruden, det glupska trollet, i påsarna rev och slet. Och han hade sill och potäter och föda som bondfolk äter, hon stadsmat och läckerhet. Med illmarigt leende flickan se’n håvade upp ur fickan en flaska som hittills hon gömt. "Det smakte, förbaska mej, mumma, min lilla beskedliga gumma!" De kysstes lycksaligt och ömt. De talte om livets gamman, då tvenne vandra tillsamman och tigga och stjäla i lag, om hösten och marknadsfärden, om strövtåg vida i världen -- tills, förstås, man blir fast en dag... Se’n stucko de flaskan i påsen och vankade bort längs åsen under mustiga smekord och skratt. På höladans doftande bolster vid suset av skogsängens jolster förrann deras korta natt.