Carin..hon som tycker det är bra att docktor Phil säger åt feta människora att sluta äta, att man ska vara medveten om sina mörka sidor och att byxkjolen är ett av dom största problemen inom kåren?!

Jag blir så less,, ska en sådan kvinna styra hela vår polis som sökte utbildningen pga ett förslag och som inte tycker att det gör så mycket om hon får sparken!

Undrar hur psyktestet ser ut på den där skolan igentligen?

Kanske va det fel att hon fick ta examen!!

* SÖNDAG 2010-03-14 *

'Jag tyckte det var bra att en som jag kom in. Som varit ensamstående mamma och pluggat på Komvux”

Sen eftermiddag i ett avfolkat polishus i Stockholm. Ett stort gammalt stenhus att känna sig liten i. Långa rader män kråmar sig längs väggarna inne i polismästarens ekande korridor. Se, där hänger Hans Holmér i rutig kavaj, gul slips, en liten grimas i mungipan. Men det var ett annat decennium, ett annat politikermord. Nya länspolismästaren - den första kvinnliga - heter Carin Götblad. I maj började hon jobbet. Fyra månader senare ansvarar hon för utredningen av mordet på Anna Lindh.

Hur mår du nu? - Bra. Jag är en väldigt seg person som kan jobba väldigt hårt, länge.

Var befann du dig när Anna Lindh mördades? - Vänta ska jag hämta almanackan... Jag hade just avslutat ett kvartalsmöte med överåklagaren och lagmannen. Jag satt och förberedde mig för ett möte kvart i fem med rikspolischefen om kraftfulla tag mot organiserade brottsligheten. Då ringer vakthavande befäl.

Vad sa han? - Hon... Det var en hon. Kristin, som hon heter, berättar att det varit ett överfall på Anna Lindh på NK. Och hur reagerar du? - Jag blir... ja, illa berörd. Naturligtvis. Men jag är tränad i att bli lugn och kolla att det som ska gå igång verkligen händer.

Och vad är din första åtgärd? - Jag är på väg till Sten Heckscher vilket är ganska lägligt. När jag kommer dit vet jag att det är knivhugg i magen. Han reagerar som jag - rationellt. Samtidigt finns en viss bestörtning. Ja, att detta är - för jävligt. Först vet du inget. Om det är statskupp, svartsjukemord eller vad.

Eller hur fritt tänker du? - Vi som jobbar med sådana här händelser dagligen känner till ungefär vad som är troligt eller minst troligt. Statskupp är inte det första man tänker på. Om överfall av ensam gärningsman i Sverige 2003 tänker man: Hm, är det en galning? Men vi spekulerar inte så mycket.

Hur fick du veta att Anna Lindh avlidit? - Jag kom till jobbet vid halvåtta och fick veta det strax efteråt. Jag kände stor förtvivlan och tänkte så mycket på hennes barn och på hur sorgligt livet är... Ofta. Samtidigt blir jag målmedveten. För nu är detta ett spaningsmord. Direkt utser jag Leif Jennekvist som är den skickligaste polischef vi har för en sådan insats.

Och vad är din roll? - Jag har det övergripande ansvaret för att mordet löses.

Vad är svårast? - Trycket från olika håll, kanske. Från journalisterna var det jättehårt från start. Så fort det tillkännagetts att Anna Lindh avlidit. Dörrarna bågnade här, folk hängde på dörrar och i trappor. Det fanns en aggressiv ton. Journalister var frustrerade, jag förstår det. Men det finns gränser. Som när de ringer på hemma vid midnatt tre gånger och inte ger sig av.

Vilken erfarenhet hade du av mediatryck? - Jag har erfarenhet men ingen så här stor. När jag jobbade i Dalarna 1993 hade vi trippelrån i Älvdalen. Ett gäng med AK 4:or sköt vilt och försvann ut i skogen. Jag ledde ett jätteuppbåd, det var dramatiskt, vi följde spår i snön... De hade eldat upp pengar för att värma sig. En gammal dam på fjället ringde och hade sett en skosula som "inte hör hemma på någon här i byn", sa hon... Det var som en äventyrsbok. - Men det här var ju något annat.

Vilken är mediabilden av dig? - Tantpolis, en sträng kärring i ett hörn..?

Vilka reaktioner har du fått? - Folk på gatan har sagt lycka till. Jag fick ett vykort: "Nu börjar du se sliten ut", skrev nån vänlig herre. Så fick jag ett mejl från en konsult i retorik som rådde mig att sitta mer på sittbenen, som i en sadel. Då skulle jag få en mer auktoritär hållning. Det är bara det att jag sitter redan så, för jag rider sedan 40 år.

Hur då ...auktoritär utstrålning...? - Människors bild av en polischef är en äldre man som pekar med hela handen. Man hade bilden av Holmér framför sig. Jag är mer modern chef än så, tycker jag.

Hur var stämningen i spaningsledningen? - Fokuserad. Lugn. Om man blir stressad går energi förlorad. Om en chef lägger sig i fel saker stör det också.

Vad var skillnaden jämfört med andra mord? - Inte så mycket skiljer. Det är viktigt att inte ändra rutiner. Det blir bara mer intensivt och fler människor.

Hur många hade varit inblandade om det rört sig om Anna Svensson? - Sådana jämförelser gör inte jag. Mord är alltid allvarligt.

Hur trivs du i uniform? - Bra. Jag har det ungefär fifty-fifty. Det är praktiskt, det syns vem man är. Fast jobbigt att stryka.

Hur är du annars klädd? - Vanligt. Jag är inte så intresserad av utseende och mode.

Vilken nytta har du av att vara förskollärare? - När jag var ung fick jag lära mig lyssna på personer som inte har så starka röster. Äh, det blir så pretentiöst" Men det kan vara en medarbetare långt ut på linjen. Eller ungdomar, särskilt de som allting inte varit självklart för. Jag var själv i många år en ensamstående mamma i förorten.

Vad ville du med dagisjobbet? - Oj! Jag var så ung. Jag trodde att om barnomsorgen var tillräckligt bra skulle alla få en lika bra plattform. Jag ville väldigt mycket. Så har det varit med alla arbeten jag haft. När jag var konditoribiträde var jag otroligt engagerad i kakfönstrets arrangemang, jag fick sparken för jag blev för yster när jag skulle arrangera om... Jag har en tendens att inte alltid göra halt i tid. - Men efter en tid kändes dagisvärlden för trång.

Kampen med vinteroverallerna? - Mer att jag är vetgirig och samhällsintresserad. Jag engagerade mig i massor av frågor, stoppa bilarna i innerstaden och sådant. Men man lyssnade inte så jättemycket på en förskollärare. Och jag tyckte väl att alla borde lyssna på mig. Och tänkte att det kunde vara bra att läsa juridik och kunna jobba för utsatta barn och ungdomar.

Men varför polis? - En kamrat såg annonsen och övertalade mig. Polischefsutbildningen var jättefin, man får arbeta i domstol och som åklagare. Och jag tyckte det var bra för polisen att en som jag kom in. Som varit ensamstående mamma och pluggat på Komvux. Jag är mycket för att blanda. Man ska aldrig vara för lika. Och polisens hela idé genom århundraden har varit att alla ska vara så lika som möjligt.

Hur är det att vara kvinna i polisen? - Hm. Det" är" både bra och jobbigt. Polisen är en manlig kårorganisation med manliga strukturer där man ska ha en manlig auktoritär ställning. Alltifrån sättet att lösa problem till uniformen som inte var kvinnoanpassad - jättetrångt över höfterna och stora i midjan. Det var hemskt! Men kjolarna? - Fanns inte. Sedan hittade de på - byxkjol. Tjockt veckat ylletyg mellan benen. Fruktansvärda. Vi frågade:

Varför en byxkjol? "För att ni ska kunna springa!" Det var ju inte riktigt vad vi menade med kvinnoanpassa" Det bara dröp av svett, ingen kunde ha den. Fast nu är den ju lite kult, jag ska leta reda på min gamla.

Polisen behöver fler kvinnor, säger du.

Varför blir det fler bovar fångade med fler kvinnor? - För att vi får fler infallsvinklar på problem. Vi behöver även poliser med annan etnicitet, som kan förstå koder i andra grupper. Men kvinnor ska in i operativ tjänst, ute på gatan, inte bara hamna med mjuka frågor.

Hur olika är kvinnor och män? - Generellt? Ja, män är ofta lättare att jobba med - om man har dem i flock. Jag är ganska manlig själv, saklig och rationell. Kvinnor mer kringelikrokiga. Det behövs både och. Men kvinnor är roligare!

Vem är din förebild? - Jag har aldrig haft någon. Jag är en ganska krass, trist, pragmatisk människa... Väldig nyttofascist så där. Jag angriper problem, och betar mig fram till lösningar.

Hur viktigt är ditt jobb för dig? - Jag har alltid tyckt mitt jobb är kul och viktigt. Men jag hänger inte upp mitt liv på min karriär. Om jag skulle få sparken skulle jag kunna göra jättemycket kul.

Vad skulle du göra? - Gud, massor. Först skulle jag låtsas att jag måste slicka mina sår... Men så skulle jag gå hem och engagera mig i saker som ligger i träda.

Jag har haft en väldigt fin marsvinsuppfödning. Jag är duktig på att sticka också. Vad bottnar ditt självförtroende i? - Jag var ofta väldigt rädd när jag var yngre.

Men jag läste en bra bok en gång, av Bratt - han på Bofors. "Mot rädslan" heter den och beskriver hur han kämpade med sig själv. Jag kom på att när man måste hantera något obehagligt kan man lika gärna ta ett steg framåt, istället för bakåt. Det känns bättre efteråt.

Kerstin Weigl

Namn: Carin Cecilia Götblad. Född: 1 januari 1956 i Stockholm.

Yrke: Länspolismästare.

Uppväxt: På en gård i Sigtunatrakten, med pappa företagare, mamma hushållslärare och syskon.

Familj: Sambon Erling Bjurström, professor i kulturvetenskap, och vuxna barn. Aktuell: Ansvarar för utredningen av mordet på Anna Lindh. Bakgrund: Blev mamma som 18-åring. Gick Komvux. Jobb som brevbärare, avbytare på jordbruk, konditoribiträde med mera. Utbildad förskollärare. Jur kand. Chefsjurist SIS, Sveriges psykologförbund, Ungdomsstyrelsen. Länspolismästare på Gotland, i Värmland och polisintendent Mora.

Inkomst: 900 000 kronor om året. Bostad: Hyreslägenhet, en fyra i Stockholms innerstad.

Fritidshus: "Nej, jag har inte ens balkong."

Kör: Cyklar.

Hobby: Sova.

Det här är mitt liv:

På nattduksbordet: Två väckarklockor.

Ser på teve: "Förut såg jag bara nyheter, men nu har jag börjat med doktor Phil, vilket jag blir mycket hånad för."

Framtidsplan: "Bli hemmafru om tio år." Drivkraft: "Mitt intresse för människor - jag är mycket lättengagerad."

Så tycker jag om... ...doktor Phil: "Jag är kluven, men han är bra på handfasta råd, han säger till feta att de ska sluta äta och så där. Att alla kan förändra sina liv! Jag retar min sambo med det: Det har Phil sagt..."

...makt: "Visst tycker jag om makt. Man ska vara medveten även om sina mörkare sidor, ingen har enbart goda drivkrafter."

...brottsbekämpning: "Det ena jag har bestämt mig för är att ta itu med är den grova organiserade brottsligheten som funnits i omkring åtta år och är helt oacceptabel. Det andra är att göra långsiktiga satsningar för utsatta i förorterna; där ska vi ha de bästa poliserna och där ska vi göra mycket bra tillsammans med socialtjänsten, sjukvården och skolan."

Kan jag få ha min dröm?

Hålla hoppet vid liv!!

Sån e jag,, vill inte alltid se saker för va det e utan går då heldre runt i min bubbla tills de värsta har lagt sig och människor kan leva upp till de ja drömmer om!  Hihihihihi!

HAHAHAHAHA! Gammal god fras!

Men så e det ju,,, man vill ju aldrig att det ska ta slut!!

En evig fest som aldrig har en morgondag eller efterfest...hihihi mycke vill ha mer!  Rastlös själ med spritter i kroppen och vidare iväg i huvudet!!   

Klubb Solidaritet.

Solidaritet är en nattklubb med fokus på house, techno och dance. Det är varmt, kärleksfullt, internationellt och slick. Några av Sveriges och bästa DJ:s hettar upp dansgolvet i Stureplans mest inbjudande lokal.

Ja va ska man skriva om den här helgen känner mig som en flaska vin hela jag.

Men en sak e klar.. detta va bland det roligaste jag gjort på länge, trevliga människor,, massa skratt och dansa enda till morgonkvisten!

Det va över 10 år sen jag och Lina festa såå då kan ni förstå att det blev fest!

DAGENS LÅT:

Bjuder ej på nå bilder...de tillhör de privata albumet..  

inte blir de nå visomsord el måsten heller,,, orkar ej!