Direktlänk till inlägg 9 mars 2010
Tomt utryck med ett proppat inre, tröstlösa tårar som vare sig vill komma ur eller stanna kvar. Visst kan kroppen känna sig gammal men vad gör man när ens inte känns lika dant? År 2006 började min kamp med min/mina sjukdomar där allt är ett virrvarre av minnen årtal, jobbiga och lyckliga stunder. Nu är det vår det är 2010 och jag hade hoppast på att vara frisk för länge sen...men så blev det inte!
Det känns skrämmande när man märker att man inte
mäktar med.
Situationer ter sig större en dom är för att orken inte finns där, kroppen smärtar, det spänner och stelheten blir mer och mer en vardag.
Nu syns det... tänderna,,håret,,naglarna
ja till och med fötterna.
De finns dagar man inte orkar,,då ducshen känns som ett slitsamt arbete. Att borsta håret, göra sig fin för att gå ut och "delta" är för mycket.
De dagar det känns så vill jag inte gå ut,, jag skäms..skäms för att det syns!
Iallafall när jag ser på mig själv....
Bloggen dör snart,,,,ny tid.... nya tankar.....nått som får mitt hjärta att banka. Jag hör.. jag ser.. jag vet.....å dax att göra nytt!! ...
Kär i låten :D hahahaha Skönt att vara på benen o ute o springa innan solen gått ner ;) vampan har fått ljus på sin näsa och promenad med hund sällskap!!! Laddar fortfarande batterierna då jag inte e 100% frisk :( men skamden som ger sig!!! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|