Direktlänk till inlägg 9 mars 2010
De som att virra runt i dimma utan att veta om vad morgondagen ska ge. Men de sista veckorna känns det värre,, utmatad, förvirrad med alldeles för mycke smärta.
Kroppen löper amok som efter en hård helg, den lever sitt eget liv, den vill inte läka den vill bara sova. Lederna bryts sakta sönder, synen allt mer suddig o ständig feber som går upp och ner. Jag börjar bli rädd,, väntar på läkaren som aldrig hör av sig, eller som kan ge mig ett klart ord.
Hur ska man kunna leva dagen som om den va den sista när man inte längre orkar? Hur ska man kunna ge allt när man har svårt att bry sig? Hur ska man kunna se det goda i detta när det gör så ont?
Känner mig levande död,,, en promenad och lite vardagssysslor och jag är helt slut?! En mage som lever sitt eget liv o snor min näring dessutom,, FAN
Bloggen dör snart,,,,ny tid.... nya tankar.....nått som får mitt hjärta att banka. Jag hör.. jag ser.. jag vet.....å dax att göra nytt!! ...
Kär i låten :D hahahaha Skönt att vara på benen o ute o springa innan solen gått ner ;) vampan har fått ljus på sin näsa och promenad med hund sällskap!!! Laddar fortfarande batterierna då jag inte e 100% frisk :( men skamden som ger sig!!! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|